From Sweden Rock Magazine, January 2008.
King representerar den ena falangen och följande är resultatet av våra meningsutbyten de gångna veckorna. Samtalet inleds med en kort synopsis av vad som föranledde orkesterhaveriet: – Det är någonting främst Gaahl funderat på under ett par år, berättar han. Vi drog slutsatsen att gorgoroth i dåvarande format inte kunde bestå. King framhärdar att Infernus, som originalmedlem och grundare till trots, numera saknar anspråksrätt på bandnamnet. – Jag och Gaahl har investerat tio år av våra liv i detta, och under den tiden har vi i princip utgjort bandet både på organisatoriskt och musikaliskt plan. gorgoroths konst år 2008 företräds av Gaahl, han är vår frontman. Jag har i min tur gjort all musik – sen har du en person som inte gjort ett skit på tio år. Basisten berättar vidare att ett antal incidenter, vilka han inte vill gå in på, övertygat dem att det vore bättre att åtskiljas från sin forne gitarrist. Enligt King skulle det innebära slutet för bandet om det överläts till Infernus – att de lagt ner alltför mycket tid och energi för att kunna lämna det i händerna på någon oförmögen att driva namnet till nästa nivå. – Men jag kanske har fel, tillägger han, man vet aldrig. Amerikanska Vices Internetpublicerade dokumentär om gorgoroth fokuserar främst på Gaahl, men innehåller även intervjuer med King samt tidigare medlemmar. Infernus skymtades dock inte överhuvudtaget – annat än i liveklipp. – Det har varit hans sätt att handskas med media – gömma sig. Nu verkar vi dock ha väckt vargen igen, konstaterar King skrattande, så jag önskar honom lycka till. Han är onekligen kapabel att skriva bra musik, för tio år sedan gjorde han ett antal fantastiska album. King berättar vidare att han inte hyser något personligt agg gentemot Infernus, utan anser sig mer bekymrad för själva konstens skull.
I december kungjorde du och Gaahl att ni vunnit den juridiska striden för patenteringen av gorgoroths bandnamn och logo. Är detta ett slutgiltigt beslut bortom upphävning? – Det är nu vår fulla lagliga rätt att använda varumärket och logotypen, men visst kan han försöka överklaga. Regain och Infernus verkar hursomhelst ignorera detta utslag, då de fortsätter offentliggöra nya medlemmar och reklamföra ett album de inte kan släppa! Basisten proklamerar resolut sin uppfattning att fallet inte kommer att tas upp i någon domstol och att Infernus inte kan hysa minsta hopp till några rättigheter. – Vi har allvarligt talat inte ens kämpat för detta. Beslutet fattades med endast Infernus anförande som grund; det räckte. Vi behövde inte ens framföra våra argument. Under pågående mediala kommunikémaraton omnämndes mitt intervjuobjekts fraktion ”The Force Gorgoroth”, vilket gav upphov till spekulationer om ett stundande namnbyte i den händelse att Infernus vann. – Vi hävdade aldrig att vårt band var ”The Force Gorgoroth”. Infernus advokater begärde att ingen av parterna skulle använda namnet förrän ärendet var utrett – av respekt för detta önskemål uttalade vi oss under det namnet istället. Innan beslutet rörande upphovsrätten fattades valde Regain Records att stötta Infernus. Vad attribuerar ni detta till? – Det hela är väldigt enkelt: Regain är ett oerhört oproffsigt företag – inget annat skivbolag skulle ha kunnat hantera detta så klantigt som de gjorde.
Ett önskemål om klarläggande bemöts av min norske samtalspart med lätt svenskfientliga undertoner. – Till att börja med försökte de vara typiskt svenska och neutrala – det är väl så svenskar försöker vara? Med risk för att förorsaka internationell osämja under återstoden av intervjun kväser jag efter rask tystnad frestelsen att bemöta den frågan med krigshistoriska framgångsanalyser länderna emellan. Samt att spekulera kring förmodad norsk tacksamhet över bristen på svensk krigshets vid unionsupplösningen 1905. – Detta hindrade dock inte Infernus från att basunera ut att han skulle släppa nya gorgoroth-skivan via Regain. Vi sa till dem: tillåter ni detta är ni inte neutrala! Det är så det ligger till – vi är fria. Vi sparkade ut en medlem och vi är nu två som kvarstår och ni stöder honom genom att tillåta honom att promota sin nya skiva. King tror att Regain fick panik inför detta ultimatum, vilket tvingade dem att ta ställning för en person han hävdar att de oavbrutet smutskastar och inte ens gillar. – De trodde antagligen att Infernus skulle vinna. Vi sade aldrig att vi skulle släppa ett till album via Regain, och nu gör vi det verkligen inte. Det är vi som har kontraktet och vi har nu rivit det. De stöder nu en person som varken äger varumärke eller logotyp. Bra jobbat!
Föga otippat har dusten dragit till sig ytterligare kombattanter. Fans från bägge läger flockas kring endera fanan och utkämpar ständiga skärmytslingar över Internet. – Ärligt talat, jag har bara hört talas om alla forumdiskussioner och sådant. Jag fäster ingen vikt vid sådant själv. Vi gjorde nyligen en Europaturné och hörde inte ett ord, ingen varken nämnde eller verkade sakna Infernus. På tal om turnéer undrar jag lite över hur framtida setlistor kommer te sig; om King och Gaahl fortsättningsvis tänkt spela låtar från den tid ingen av dem var med i bandet. – Vi har spelat dessa låtar i många år nu – jag måste ha lirat ”Possessed (by Satan)” runt 300 gånger, och anser givetvis detta vara en del av det gorgoroth jag representerat. Även om basisten förefaller helt övertygad om att få behålla rättigheterna har de även en kontinuitetsplan om de i slutändan skulle mista dem. – Innan vi överhuvudtaget vidtog några åtgärder hade vi en plan A, B, C och D. Det viktigaste är att fortsätta det arbete vi påbörjat. Fortsätter ni spela det gorgoroth-material ni skrivit i sådana fall? – Det är uppriktigt sagt omöjligt för någon annan att förmedla den musik vi har fört in i gorgoroth. Inga andra är kapabla att göra det, så givetvis tar vi med oss vad vi skapat. I egenskap av veteraner inom den norska scenen utgår jag ifrån att de är bekanta med de flesta av sina kollegor. Jag har hittills inte sett något annat band kommentera historien offentligt och frågar hur detta mottagits inom kretsarna. – Vad mig anbelangar är det ingenting någon annan har med att göra, konstaterar King något förtretat. Vi var tre personer och kom fram till en av oss inte har någon plats i bandet längre. Kort paus. – Folk har givetvis synpunkter. Vissa anser säkert att Infernus har rätt; att de nya inspelningarna inte representerar gorgoroth som ”Pentagram” gjorde till exempel – att bandet dog när Gaahl kom in i bilden. För andra är det tvärtom.
Sommaren 2006 meddelade, det då enade, gorgoroth via sin hemsida att King lämnat bandet på grund av oförmåga att kombinera bandets ideologiska aspekter med sitt heltidsjobb som grundskolelärare. Han återanslöt sig dock ett par månader senare. Detta är något som Infernus har betonat efter splittringen. – Det där är skvaller jag inte tänker diskutera, säger King irriterat efter en kortare tystnad, det är infantilt – han och jag vet bägge två hur det ligger till. King skildrar vidare hur han egentligen aldrig lämnade bandet; att Infernus vid tillfället precis skulle fängslas samtidigt som diverse annat inträffat. Ett annat spörsmål gitarristen i svavelosande ordalag vidfäst stor uppmärksamhet är att King redan en månad innan splittringen ansökte om patenträttigheterna. Om att så skett råder inga tvivel, då dokumenten är offentliga och tillgängliga på Internet. Upprepade ansatser att få saken förklarad för mig till trots förblir jag utan ett klargörande. – Det där vill jag inte prata om, det är finstilt juridik och pappersvändande. Jag tänker inte avhandla det inför allmänheten, det får han göra bäst han vill. Enligt basisten vore det vid behov den enklaste sak i världen att få media att skriva spaltvis med rader vilka skulle spegla Infernus i negativt sken. – Han vet precis varför han fick sparken, och att vi inte ens tagit upp vissa saker. Det bästa vore om han bara kunde acceptera nederlaget och släppa det här nu. Väl inne på ämnet väljer han att bemöta även andra påståenden. – Dessutom kommer han med saker som att jag är bandets sjunde basist och att Gaahl är den tredje vokalisten. I mina ögon har jag under dessa tio år lagt ner avsevärt mer än mina sex föregångare – det är ju sinnessjukt.
Med hänvisning till Kings yrkesval kommer jag att tänka på någonting jag tidigare varit nyfiken på. Låten ”Profetens Åpenbaring” (som fortfarande spelas live) från ”Under the Sign of Hell” (1997) har en lyrikfras som skildrar barnadråp... – Vadå mördar småbarn? ”Spedbarn skal slaktes i gatene” går textraden ifråga, vill jag minnas. – …det är mer av en metafor. Efter en viss betänketid fortsätter han: – Jag skrev inte den texten – numera är det dessutom Gaahl som författar lyriken. Det är en del av det stora hela, meningslöst att gå in på enskilda ord och fraser och hävda det vara essensen av vårt koncept. Infernus är väldigt öppen med sina teologiska övertygelser – som religiös satanist, något som oundvikligen influerat gorgoroth. Hur lyder dina egna ståndpunkter? – Vi är nog mer lika i den aspekten än exempelvis jag och Gaahl, vars tro förvisso är rotad i samma kraft, men min livssyn är nog närmare Infernus. Om jag tolkat saken rätt är Gaahl mer influerad av nordisk shamanism? – Ja, precis. Det är grejen med satanism – vi är fria individer, med en grundval i samma kraft. Givetvis är vi inte identiska, och det är en väldigt stor del i att vara satanist; att vara individuell och fritänkande, att gå sin egen väg. Det är andemeningen. Att gå sina egna vägar är bevisligen just vad herrarna ifråga lär göra: någon försoning förefaller i dagsläget osannolik.
Dags att tala med motparten. För ordningens skull börjar vi med en sammanfattning även av dennes syn på kapellsöndringen. – En fredagskväll i oktober hade vi ett bandmöte, berättar Infernus, det första på länge. Under detta blev jag varse om en del av deras framtida avsikter. Jag tyckte själv det successivt blivit alltmer påtagligt att vi inte kom lika väl överens som tidigare. Bekymrad över hur detta skulle påverka nästa studioalbum ansåg jag att vi åtminstone på ett professionellt vis borde kunna genomföra spelningarna vi kontrakterats för, och föreslog att advokaterna skulle få handskas med detta under tiden. Riktigt så blev det dock inte. – Nästföljande söndag fick jag ett SMS från Gaahl. Han meddelade att de hittat min ersättare för kommande turné – så morgonen därpå gick jag direkt till min advokat. Resten av härvan är hyfsat avhandlad vid det här laget – se tidslinjen. Infernus säger att han finner det fullt naturligt att folk under åren tröttnar på varandra och utvecklas åt olika håll, varför han aldrig spekulerade vidare mycket kring situationens bakomliggande orsaker. – Den andra fraktionen har i media varit relativt frispråkiga med sina synpunkter på mig som person. Det är väl dock ganska förståeligt att de i befintlig situation måste försöka försvara sitt handlande. Dolkstötar i ryggen och smutskastning talar ändå sitt tydliga språk – jag står över sånt.
Vidare menar han att i den mån hans åsikter, handlingar och personlighet innebar problem för dem (vilket han medger säkert bär viss skuld till det inträffade) borde de ha slutat i gorgoroth – bandet han startat, och istället bildat ett eget. I synnerhet om dessa störande moment varit ett konstant faktum under tio års tid. Vid denna artikels pressläggning kvarstår Patentstyrets beslut om att Gaahl och King tilldömts rättigheterna. – Jo, säger han sardoniskt, de tycks visst vara av den uppfattningen. Faktum är att de ansökte om patent på både namn och logo bakom ryggen på mig redan i september. Gitarristen påpekar att detta är en byråkratisk process som inte skall förväxlas med rent juridiska beslut av någon sort. – Patentstyret måste godkänna deras ansökan genom två instanser, och den har nu endast passerat den första. Därefter är det upp till en domstol att fatta ett slutgiltigt beslut. Jag har fullständigt stöd från Regain Records och känner mig tillfreds med rådande situation. Vi plockar in ytterligare juridisk expertis och låter dem sköta vår överklagan, vilket ger mig utrymme att fokusera på det som är relevant.
Han menar att han, istället för att agera byråkrat eller söka medieuppmärksamhet, skriver musik och förbereder sig på det framtiden bär med sig. – Väl inne på ämnet, fortsätter Infernus, jag svär vid Djävulen att jag har långsiktiga planer för allt detta. Jag kommer aldrig att låta min personliga integritet eller agenda vanhedras genom fulknep, kommersialisering eller försök att nå en bredare målgrupp. Jag skulle hellre spisa råttgift än att till varje pris försöka bli polare med tyska musiktidningsskribenter eller turnera i USA som förband till anthrax (med vilkas gitarrist Rob Caggiano King ov Hell nyligen har startat upp ett nytt, ännu icke namngivet band, förf anm). I det här skedet omnämner jag någonting King anmärkt på: Infernus ovilja att tala med medierna, med Vice-dokumentären som exempel. – Generellt sett anser jag inte att all reklam är bra sådan, så enkelt är det, svarar Infernus och sätter effektivt punkt för det ämnet. Slutligen konstaterar han att detta är black metal – ingen ansökningsgrund för medverkan i nästa års ”Idol” eller dylik cirkus. På tal om Hin Håle drar jag mig till minnes någonting han nämner i ett pressmeddelande – att bandets begynnelse 1992 ledsagades av ett lojalitetsbedyrande till aktuellt infamt väsen. – Sedan tidiga ungdomsår har jag alltid betraktat mig som radikalt annorlunda än gemene man, berättar han. I takt med personlig mognad har jag utvecklat en viss moralfilosofi, livssyn och insikt om tillvaron som jag bäst kan beskriva som ett ”sataniskt sinnelag”.
Han förtäljer hur detta, kombinerat med en passion för hårdrock djupt rotad sedan 80-talets början gjorde det fullt naturligt att åskådliggöra sin dedikation till Satan genom vad han beskriver som Djävulens tonkonst. – Paktens själva natur omgärdas inte av något hokus pokus, poängterar han, det är mer en symbolisk avsikt att använda gorgoroth som ett verktyg – ett slags medium! Att utforska och manipulera både mig själv och min omgivning i termer någonstans mellan konstart, hantverk och gruppsykologi, materialiserat genom hårdrocksmusik. I december meddelade Regain Records och mitt intervjuobjekt i ett gemensamt uttalande att skivbolaget tagit ställning för originalmedlemmen. – Först och främst vill jag säga att detta beslut gläder mig mycket, konstaterar gitarristen förnöjt, jag har haft ett nära och bra samarbete med Regain i nästan fyra års tid nu. Per är en rättvis och pålitlig herre: enkel att jobba med och har god symbios mellan affärssinne, sunt förnuft och integritet. Detta är någonting hyfsat unikt i den här branschen, ett fenomen välkänt för var metalmusiker av idag. För att kunna förmedla en annan sida av Regain och bolagets relation till Infernus återger jag delar av Kings utlåtanden. Vilka till min obefintliga häpnad bestämt tillbakavisas. – Vad basisten ifråga har att säga om ämnet är helt irrelevant. Per är en god vän till mig, ända sedan vi förhandlade kontraktet för ”Ad Majorem Sathanas Gloriam” – till vilken jag sållade Regain ur ett stort urval intresserade bolag. Detta är första gången jag hör ett ord om att han skulle snacka skit om mig, och det tror jag inte ett dyft på. Han berättar att de skrivit kontrakt inte bara för nästkommande album – ”Quantos Possund ad Satanitatem Trahunt”, utan även för ett mer långsiktigt och utbrett samarbete. Bredare i den aspekten att Infernus eget bolag Forces of Satan Records kommer arbeta nära Regain. – De kommer att sköta marknadsföringen och distributionen för våra kommande släpp med ophiolatry och black flame.
Pressmeddelanden med föga smickrande skildringar av bägge sidor har avlöst varandra. Brännpunkten i eldgivningen riktad gentemot Infernus har varit ett påstått ointresse för bandets musik samt missnöje över dennes sätt att relatera till och handskas med människor i sin omgivning. – Väljer man att läsa den grupperingens uttalanden bör man kanske ha i åtanke att vi inte nödvändigtvis är eniga om hur allting ägt rum – detta är ett typexempel. För min del är det gången historia, jag låter advokater och dylikt anhang reda upp saken. Enligt honom själv fokuserar han på sitt nya låtmaterial, sin sättning och att plocka ihop ett nytt crew och nätverk kring gorgoroth. – Detta är något som måste åtgärdas då vissa individer i organisationen runt oss gjorde val jag finner måttligt imponerande, vilket i mina ögon är oförlåtligt. Nu blir jag naturligtvis nyfiken, och ber honom sålunda utveckla det sista. – Vid sådana här situationer är det naturligt att folk i omgivningen väljer sida. En lika självklar reaktion för mig är då att ta tillfället i akt att avgöra vilka man ska arbeta med igen. De berörda personerna vet vilka jag talar om. Liksom sin motpart är Infernus till fullo trygg i förvissningen om att lämna slagfältet som gorgoroths juridiske tronföljare. Jag frågar ändå hur han tänkt gå till väga i händelse av motgång. – Jag har inte direkt funderat på det, medger han, då jag betraktar scenariot som högst osannolikt. I värsta fall har jag ändå en ny sättning som nu förbereder sig på att äntra studion. Uppstår den situationen får jag väl tackla det då, det är ingenting jag ids bemöda mig med nu. Hur har reaktionerna från fansen varit? – De har varit fantastiska, utbrister Infernus och skrattar, förräderi talar som sagt sitt tydliga språk. Deras patentansökan är offentlig och där framgår signaturer och datum, så det behöver jag inte ens kommentera. Att i media svärta ned tidigare allierade pekar åt samma håll – total brist på heder. Gitarristen talar om att han uppburit massivt stöd från vänner, kollegor och fans från alla världens hörn de gångna månaderna, vilket han uppskattar enormt mycket. – Trots allt dravel situationen fört med sig är jag nu väldigt nöjd att få möjligheten att arbeta med Frank och Tomas. Så fort vi har ett solitt fundament som bevisar nya sättningen vara redo för studion återvänder vi på scen och i media igen – argare och starkare än någonsin!
En rask pratstund med Per Gyllenbäck, ägare av svenska Regain Records, får stå som epilog till min bevakning av fallet. Vi påbörjar samtalet med skälet till att öppet sluta upp i Infernus led. – Först och främst: Regain har ett avtal med bandet gorgoroth, endast undertecknat av Roger Tiegs (Infernus, förf anm). Han har en skriftlig fullmakt från resterande två medlemmar som berättigar honom att teckna avtal för gorgoroths räkning. Per poängterar vidare att Infernus är den som startade bandet och därefter genom närmare 25 medlemsbyten utgjort dess ryggrad. – Det är en principsak för oss, slår han fast. Dennes roll som bandets skapare anges vara en starkt bidragande motivering, samt att Per anser det angeläget att det inte kan gå till på det här viset. Han berättar att det borde vara en självklarhet för varje individ med hårdrocksbakgrund att äganderätt till ett bandnamn inte får avgöras genom vem som är först med att i lönndom ansöka om patentskydd. – Jag tror att många bandledare blir skräckslagna av blotta tanken att övriga medlemmar skulle kunna ta patent på namnet och försöka förskansa sig samtliga rättigheter.
Hur det slutgiltiga utslaget blir vill han dock inte reflektera vidare mycket över. – Det där är en juridisk tvist mellan de inblandade parterna och ska avgöras enligt norsk lagstiftning, den inkluderar på intet sätt Regain Records. Jag kan dock inte komma på något exempel där ett myteri av detta slag gett motparten positiv utdelning. Om nu den andra grupperingen slutligen får rättigheterna, bortom överklagan, har du någon konkret tanke på hur du ska hantera detta? – Det kan jag inte svara på i nuläget, men oavsett utgång har vi exklusiv rätt att ge ut nästa gorgoroth-platta. Avtalet vi skrev med bandet ger oss lov att använda deras attribut oberoende av vem som äger varumärket. King ov Hell hade ett par måttligt entusiastiska betraktelser rörande Regain, såväl deras agerande i detta ärende samt bolaget överlag. Sweden Rock Magazine ger givetvis Per en chans till respons. – Återigen – detta är en principsak. Vi hade dessutom inte kunnat agera på något annat vis, då vi har ett avtal med Infernus där de andra två gett honom en skriftlig fullmakt att teckna och förhandla avtal å deras vägnar. Huruvida detta skulle vara karakteristiskt svenskt eller oproffsigt avhåller han sig från att debattera. När jag ber honom kommentera Kings uppgifter om regelbundet smädande av Infernus skrattar han bara, och säger sig inte vilja bevärdiga ”trams” med ett svar. Enligt King har de ”rivit kontraktet” – om de nu rent hypotetiskt triumferar, kan de bara helt sonika bränna det? – Nej, svarar Per förhållandevis roat, det kan de inte göra. Fortsättning följer.